Finns också att nå:

Kontakta mig gärna här, eller via:








Tidigare månader:
Ämnesområden
open

Author Archives: Niclas

Home / Articles posted by Niclas

Singapore Airlines behåller sin titel…

…som världens bästa flygbolag. Visst är utnämningar som dessa godtyckliga, men de som hamnar i topp är alla riktigt bra bolag som regel.

Det mest förvånande är att Qantas Airlines kom riktigt högt upp trots sitt allvarliga tillbud tidigare i år. Lite mer detaljer om utnämningen och tillbudet finner ni här.

Grattis Singapore Airlines, när börjar ni flyga inom-europeiska linjer? 😉

Inga fler bilder

Risken finns att det inte blir några fler bilder från detta besök på Island då jag vaknade mitt i natten av att jag omedvetet insåg att min digitalkamera också var bland det som stals. I min ilska/förvåning igår hade jag helt glömt bort att den låg i rummet.

Nu måste man börja om med polisrapport etc. Som om jag inte var irriterad nog!

Tjuvar och banditer

Idag hade jag min första negativa upplevelse på Island. Jag kom tillbaka från ett möte till mitt hotellrum och fann mina saker utslängda runt om i rummet och min första tanke var. -”Vad har städerskan gjort!” Sekunden senare insåg jag vad som hade hänt när jag såg vädringsfönstret uppbrutet.

Sagt och gjort, polisen tillkallades och medan jag väntade på deras ankomst så gjorde jag en inventering av vad som var borta.

  • Mina nya hikingskor
  • Mp3-spelaren
  • En flaska ”lukta gott”
  • Den enda kostym jag tagit med mig på denna resa.
  • 60-70 Euro

Inga oersättliga saker och tacksamt nog hade de lämnat det kreditkort som fanns kvar på rummet, passet och massor med andra saker av värde. Både jag och polisen var av samma åsikt att den som tog sig in var i behov av snabba pengar och bara tog sådant de trodde skulle gå att sälja

Det var däremot en väldigt trevlig upplevelse att träffa Isländsk polis, trevliga, alerta och lyssnade noga och ställde vettiga frågor. Det som slog mig med mest häpnad var att ”CSI” (eller vad de kan kallas på Isländska) kallades in och gjorde en undersökning för fingeravtryck, fotograferade fotavtryck med mera.

Jag lär aldrig återse mina saker, men jag hoppas det mesta täcks av försäkringen. Det positiva i detta är att vi hinner montera in ett galler som omöjliggör denna ingång till rummen på bottenvåningen innan betalande gäster flyttar in bredvid mig. Dessa rum har inte tagits i bruk ännu, med undantag för det som jag bor i.

Island är generellt ett land med rätt låg brottslighet även om den tyvärr har ökat i takt med invandringen på senare år. Däremot så var det en spännande dag för poliserna som besökte mig. När de var inne på mitt rum fick det ett larm om en turist som rånades på samma gata som hotellet ligger, bara 80-100 meter bort. Tyvärr hann de, trots att de var så nära, inte fram i tid och förövaren kom undan. Tillsvidare i alla fall…

Ryan Air vill köpa Stanstead

Det rapporteras i flera medier idag om att Ryan Air vill köpa flygplatsen Stanstead norr om London. Nog för att jag generellt sett är för privatiseringar av kommersiell näring, men är det så bra att man säljer ut en flygplats till en privat operatör? Att man leasar ut den kan jag förstå då man kan bibehålla kontrollen över hur den drivs och man kan ställa krav på kvalitet och framför allt behålla kontrollen över ”sloterna”. En ”slot” är en start eller landningstid.

Dessa ”sloter” är guld för flygbolagen, dels innebär varje slot att man kan genomföra en start eller landning, men de innebär också att om man äger rätten till den så hindrar man en konkurrent att använda den. Det finns förvisso regler som säger att om man inte utnyttjar sina ”sloter” med tillräcklig frekvens så kan de återkallas, men den processen är väldigt byråkratisk. Detta innebär att ett flygbolag som kommer över ett antal ”slottider” försöker skydda och behålla dem så länge det går.

Att man använder dessa ”sloter” på ett icke avsett sätt är ingenting nytt, det har pågått sedan avregleringen av flygbolagen och ankomsten av ”No frills airlines” på marknaden. Redan för sex år sedan så var det en stor diskussion om en försäljning av ”slottider” på Heathrow i London.

Flygtorget.se -2002:

Marknadsdomstolen i Bryssel ifrågasätter lagligheten i en nyligen genomförd försäljning av vissa slots (start och landningstider) på London/Heathrows flygplats. Det handlar om en affär där SN Brussels Airlines – konkursade SABENAS efterföljare – sålt attraktiva start och landningstider till British Airways och Virgin Atlantic. Resultatet har blivit att Virgin Express, som använde SN Brussels tider, nu vid starten av vintertidtabellen överger linjen Brussel – London.”

Nu var detta en extrem situation då det förelåg konkurser och handel mellan bolag från olika länder, men om rätten till en flygplats ”slottider” medföljer om ett enskilt bolag köper hela flygplatsen så lär ju ett flertal konkurrenslagar brytas. Eller? Ibland skulle man ha haft behov av lite juridiska kunskaper i internationell rätt.

Det som dock gör detta mer intressant är att alla (större) flygplatser i London drivs av samma bolag, BAA, och Ryan Air hävdar att de utnyttjar sitt monopol till att driva upp start och landningsavgifterna. Dessa utgifter är Ryan Airs största kostnad efter bränsle. Nu är ju inte flygplatsen till salu i dagsläget, men Michael O’Leary säger att “We’d be in like a bandit” om den blir till salu. Han säger i samma intervju i Daily Telegraph att han direkt kan lägga ett bud på två miljarder pund.

Daily Telegraph spekulerar i hur troligt det skulle vara att detta kan hända och konstaterar att om någon flygplats måste avyttras från BAA så är Gatwick en troligare gissning och att Ryan Air lär stå sig slätt i en öppen budgivning då säkert fastighetsjättar och investmentbolag från hela världen skulle vilja ge sig in i potentiellt mycket lukrativ affär när det gäller en av världens mest flygtäta destinationer.

Bara för att jag är nyfiken så skulle jag nästan vilja se en av Londons flygplatser till salu!

Isländska, vilket fantastiskt språk

Isländska sägs ju vara det närmaste ”antik-skandinaviska” man kan komma och ena sekunden så förstår man ju precis vad som sägs eller vad man läser. I nästa tycks man leva i en tecknad film när kroppen motvilligt formar sig till ett gigantiskt frågetecken.

Smjörið er brætt og hveitið smátt og smátt hrært út í það, þangað til það er gengið upp í smjörið. Síðan er mjólkinni smáhellt út í, og hrært stöðugt í, til þess ekki fari í kekki. Þegar mjólkin er gengin upp og grauturinn orðinn vel jafn og saltið komið í, skal taka hann ofan. Með honum er borin saftblanda eða mjólk, einnig steyttur sykur og kanel.”

Ord som mjólkin, honum, saftblanda, sykur och kanel kan man ju räkna ut innebörden (och detta gäller ofta substantiven). Med hjälp av dessa ingredienser kanske man kan gissa sig till att det är någon koppling till mat, men vem gissade på följande recept?

The butter is melted and the flour stirred into it slowly but surely, until it has blended with the butter. Then the milk is slowly poured in, and stirred constantly, so it doesn’t get lumpy. When the milk has blended well and the porridge has become steady and salt has been added, it should be taken off. It is served with a fruit juice mixture or milk, even ground sugar and cinnamon.”

Blir kul att se hur min egen språkliga utveckling kommer att ske under mina kommande (regelbundna) besök på Island.

The Golden Circle – Island

Mitt personliga val att resa är alltid på egen hand eller i mindre grupp. Jag är inte så förtjust i arrangerat gruppresande i någon form. Jag kan väl leva med guidade rundturer på något museum eller så, men helst upptäcker jag saker på egen hand och gärna med en person som känner till platsen.

Nu hade tjejen som skulle visat mig runt igår fått tillbaka sin telefon och hon hade föreslagit en hyfsat tidig start på dagen och en fisketur med chans att få se valar på nära håll. Jag måste tillstå att det lät ruggigt spännande. I och med gårdagens missöde så blev jag än mer besviken när Klara hörde av sig i morse och var jättesjuk. Trist som bara den, men skam den som ger sig. Jag bestämde att avvakta med fiske och valar för jag vill gärna dela en sådan upplevelse med någon. Det var då jag kom på att jag hade hört talas om ”the Golden Circle”. En dagtur från Reykjavik som omfattar Tingvalla (platsen för världens första ”ting”), Gullfoss (de maffiga vattenfallen) och Geysir (säger sig själv).

Lite snabb research på webben och sen bar det av, om man bara kom ut på väg nummer 1 söderut så skulle det vara lätt att hitta. Sen skulle säkert skyltarna längs vägarna räcks som guide. Styrde kosan mot väg 1 och började leta efter en bensinmack, man vill ju inte få soppatorsk uppe på något berg. Döm om min förvåning att dels så är det inte självservice utan en liten farbror kom och tankade åt mig, och när jag sen vill betala så accepterar Shell inte American Express eller Diners Club. Som tur var fungerade i alla fall Mastercard (och säkert VISA).

En bit utanför staden fick jag syn på molntussar som låg väldigt lågt. Men vid en närmare titt visade det sig vara vattenånga som sipprade upp genom berget [Se nedan].

Någon mil senare, strax innan samhället Selfoss så stod det skyltar mot Geysir. Precis efter jag svängt av så stod det en kille och liftade och jag tänkte ”varför inte”. På så vis fick jag sällskap av tysken Robert från Magdeburg i Tyskland. Det visade sig att han hade planer på att se Geysir och Gullfoss så det passade ju bra. Han hade liftat runt i tre veckor på Island och hade två veckor kvar.

Nu var det inte så långt kvar men med lite snacksaligt sällskap gick etappen till Geysir väldigt snabbt. Vi fick reda på att den stora Gejsern som givit namn åt fenomenet med heta sprutande källor över hela världen inte varit aktiv på över 50 år. Skälet till detta sades vara att turister kastat ned massor med sten i den i försök att få den att aktiveras så att den tillslut proppats igen. Den gejsern kastade upp vattnet mer än 60 meter upp i luften, att jämföra med den som idag imponerade på mig med sina dryga 8 meter.

Runt om kring ”huvudgejsern” bubblade det lite överallt i marken, en mäktig syn.

Det kändes inte som en plats som man stannade allt för länge på. Dels på grund av alla okänsliga tyska grupper som bara bryr sig om sig själva och dels för att utbrotten kom var sjätte minut så vi hann se ett par stycken på kort tid.

Tillbaka till bilen och precis bredvid står det ett par och liftar. De fick såklart också åka med till vattenfallen. Gullfoss skulle visa sig precis så otroligt som jag hoppades och trodde. Tyvärr gör inte bilder det hela rättvisa, men det är vad jag kan erbjuda.

Man känner sig rätt liten när krafter som dessa är igång...

Man känner sig rätt liten när krafter som dessa är igång...

Tysken Robert in action, med betydligt proffsigare kamera än undertecknad.

Tysken Robert in action, med betydligt proffsigare kamera än undertecknad.

Flodfåran var otroligt djup

Flodfåran var otroligt djup

Luftfuktigheten var rätt hög

Luftfuktigheten var rätt hög

Efter en hel del fotograferande så vandrade vi tillbaka till parkeringen och passade på att äta en lammsoppa som var riktigt god och stärkande. I fjärran såg vi en av Islands många glaciärer men den var åt fel håll för ett besök och för långt borta för att min kamera skulle kunna få med den på bild. Så istället för gigantiska ismassor styrde vi färden mot Thingvalla. Platsen där man hade världens första parlament.

Så här säger www.visiticeland.com om Tingvalla:

Thingvalla är utan tvivel Islands mest berömda plats. Hit kallades islänningar till lagstiftande församling år 930. Här sammankallades församlingen fram till år 1798, nästan 9 århundraden. Här utspelade sig många islandssagor, och detta blev även till en nationalpark i början på 1900-talet. Sommaren 2004 lades Thingvalla till på UNESCOs lista, en lista som innehåller världens mest unika naturpärlor. En annan historisk plats på detta område är Skálholt, kyrkans och den kristna trons huvudområde från mitten av 1000-talet fram till runt år 1800. ”

Bilden ovan får också beskrivas av Visit Iceland (Bilden är tagen på väg upp mot platsen där “tingen” hölls:

“Ingenstans på jorden är gränsen mellan Eurasiska och Amerikanska jordplattorna lika tydlig som på halvön Reykjanes samt på Thingvalla. På dessa platser glider jordplattorna isär med ca 2 cm. per år. Men en mängd vulkaniska utbrott som ägt rum sedan bebyggelsens början har sett till att klyftorna fylls igen allt eftersom.”

Ungefär där flaggstången står ska tydligen ledaren för tinget ha stått (hur man nu kan veta det)

Ungefär där flaggstången står ska tydligen ledaren för "tinget" ha stått (hur man nu kan veta det)

Utsikten från flaggstångens position

Utsikten från flaggstångens position

Thingvalla var mer intressant ur ett historiskt perspektiv än vad man såg. Visst var det spektakulärt det också, men stod sig slätt med gejsrar och vattenfall. Efter detta var det raka vägen tillbaka till Reykjavik och kontoret (lite jobb skulle ju göras idag också).

Snart dags att avrunda en mycket trevlig dag och ta nya tag inför kommande arbetsvecka.

Vy från mitt hotellrum här på Island. Mt. Esja syns vaka överstaden på andra sidan bukten

Vy från mitt hotellrum här på Island. Mt. Esja syns vaka över staden på andra sidan bukten

Vestlandet – Island

Det har gått över en vecka sedan jag senast skrev något här, men det betyder inte att ingenting har hänt. Jag har tillbringat den senaste tiden hos min huvudsakliga kund på Island och spenderat den mesta tiden i möten eller på mitt kontor här. De senaste två dagarna har jag däremot kunnat se mig omkring. Min uppdragsgivare hade vänligheten att erbjuda mig att låna den ena dotterns bil över helgen så jag skulle kunna se mig omkring på ön.

Igår begav jag mig norrut från Reykjavik sett till den del av landet som kallas Vestlandet. Jag valde att bara köra på måfå då min ”guide” tappat bort sin telefon vilket gjorde att jag inte fick tag på henne innan jag åkte. Trist, men jag var ivrig att komma iväg så istället för den planerade tur vi skulle gjort så åkte jag bara.

Första stoppet gjorde jag i staden Akranes 1 timme norr om Reykjavik, mest känd (i alla fall för fotbollsintresserade) för sitt fotbollslag IA Akranes.

Akranesvollur
Akranesvollur

Tog fler bilder av Akranesvollur, men dessa kommer bara postas på fotbollsrelaterade sidor. Däremot så låg arenan väldigt vackert och hade till och med sin egen strand. Tror dock inte att det badas så ofta då vattnet var riktigt kallt och jag brukar inte vara allt för kinkig.

Akranes beach
Akranes beach

Då Akranes inte direkt var någon vykortsstad så köpte jag med mig lite mat och fortsatte norrut. Ganska snart fann jag en parkeringsplats med vacker utsikt över berg och fjordar.

Fjord och berg strax öster om Akranes
Fjord och berg strax öster om Akranes

Mätt och glad styrde jag min färd mot samhälle nummer två för dagen: Borgarnes! Och min vana trogen så är det första jag finner en fotbollsarena.

Fotbollsarena with a view i Borgarnes
Fotbollsarena “with a view” i Borgarnes

Jag var faktiskt på jakt efter kyrkan i staden när jag hittade ovan vy, men det jag sökte var:

Kyrkan på berget mitt i Borgarnes
Kyrkan på berget mitt i Borgarnes

Efter mitt besök i Borgarnes så gav jag mig av lite mer “off road” och har väldigt dålig koll på vad platserna jag passerade heter, men här kommer en serie bilder från det jag såg och upplevde.

The road to.............
The road to………….
Mitt fordon för helgen

Mitt fordon för helgen

Nästa inlägg blir från dagens strapatser från det som kallas “the Golden Circle”.

Ryan Air går sin egen väg

I dessa tider av rekordhöga råoljepriser så är det mer regel än undantag att de stora flygbolagen tar ut bränsletillägg eller höjer sina priser. Då går Ryan Air åt motsatt håll!

Det Irländska lågprisbolaget släppte i onsdags 1 miljon biljetter till priset €1 inklusive avgifter och skatter. Biljetterna finns till försäljning till och med den 7 Augusti. En kampanj som säkert kommer få en hel del press och publicitet men som också lär kosta bolaget enorma pengar. Tidigare i veckan sjönk Ryan Airs aktier dramatiskt då man indikerade att bolagets resultat blir långt lägre än budgeterat på grund av just de ökade bränslekostnaderna.

Personligen är Ryan Air bara ett alternativ om det inte finns någon annan möjlighet att resa. Skulle gärna se att man istället för att köpa publicitet spenderade pengar på att byta ut alla galonklädda säten på sina plan, skapade något som skulle kunna kallas kundtjänst och tog in en konsult som kunde lära både ledning och personal vad SERVICE innebär.

Men det är ju bara jag…

Joda Bar & Kök – Visby

I de gamla hamnmagasinen i Visby har det genom åren bedrivits en hel del olika verksamheter. Allt ifrån hamn- och redarrelaterad verksamhet, men på senare år har det mest varit olika konstellationer av Nattklubbar, butiker, krogar, turistbyråer, ungdomsgård osv. Numer har man öppnat en krog i den fastighet som ligger närmast Hamnplan.

Normalt sett skulle jag inte välja en krog som så tydligt utsett sin målgrupp till turister och småbåtcampare, men akut hunger och tidsbrist fick oss i alla fall att välja det ”enkla” alternativet. I sanningens namn så hade några bekanta till familjen besökt Joda Bar & Kök och var då nöjda och det spelade ju säkert undermedvetet in.

Vårt sällskap beställde 1 nachotallrik och 3 Cesarsallader. Denna enkla måltid tog köket väldigt lång tid att förbereda och flera bord som beställde långt efter oss fick sin mat före oss. När väl maten stod på bordet fick jag en mindre chock. Redan anblicken av maten var usel och när man petade lite i salladen blev det bara värre. En Cesarsallad med isbergssallad som bas, osten var inte ens en dålig kopia på parmesanost och kycklingen var av färdigmats typ. Det vill säga att den med största sannolikhet levererats i färdigmarinerade bitar så kocken bara behövt grilla dem lite snabbt. Smaken kompenserade inte heller de dåliga råvarorna, dressingen var överkryddad och parmesansubstitutet var segt och smaklöst. Kycklingen var däremot ok smakmässigt, men så var den ju som sagt inte ”lagad” på plats.

Nachotallriken smakade jag inte, men jag kunde i alla fall konstatera att man använt flytande ost, färdiglagad guacamole och inte ens bemödat sig att ställa den under grillen innan den serverades. Portionen var dock väl tilltagen.

Serveringen var som sagt långsam, men servitrisen gjorde nog sitt bästa i alla fall. Tycktes inte ha mycket erfarenhet men kompenserade det hyfsat med glatt humör och glimten i ögat. Vi satt på krogens innergård så vi såg inte så mycket av stilen på dekoren inomhus ej heller vilket skick den var i. Utemöblerna var skeva och rangliga och de flesta dynorna på soffor och stolar var smutsiga med stora svarta fläckar på tyget. Menyerna var lika tråkiga med stötta hörn och feta fingeravtryck på.

Som ni säkert förstår var den totala upplevelsen bedrövlig!

[I normala fall hade jag bett om att få prata med restaurangchefen alt. kocken efter en besvikelse som denna, men mitt humör var så dåligt att jag valde att inte klaga på plats.]

Sjökrogen i Valleviken

En liten tradition för min familj är att när vi alla är samlade på Gotland under somrarna så brukar vi åka till Valleviken för att äta en trevlig middag på Sjökrogen tillsammans. Sjökrogen är en restaurang utöver det vanliga tack vare sitt läge och känslan av att det är en ”okänd pärla”, vet man inte vart den ligger så är det inte helt lätt att hitta dit. Nu ska väl tillstås att sedan man fått upp skyltar längs de vägarna i trakten så är krogen inte lika hemlig längre och visst hittar fler människor dit på senare tid.

I år var vi där den 26e juli och kom vid 18.30 snåret. Ett medvetet val då knotten i trakten blir obstinata när solen går ner och vi ville ju helst sitta ute och njuta av det fantastiska vädret. När vi kom fram såvar det ovanligt mycket bilarpå parkeringen, men antalet gäster tycktes ganska lågt så man kan anta att den stora mängden bilar kommer sig av att man delar parkering med hamnen där Vallevikens båtklubb huserar.

Utan att gå in i för mycket detalj så välkomnades vi lite avmätt av en servitris som inte tyckets helt överlycklig över vår ankomst. Vi kände oss dock betydligt mer välkomna när vi satt oss till bords och en annan servitris visade sig ha hand om vårt bord, hon var betydligt mer lämpad för sitt yrke baserat på det första intrycket.

Vi fick snabbt in lite dryck för att svalka oss när vi gick igenom menyn. Ofta vill jag prova nya saker när jag går på bättre krogar, men av någon anledning har jag snöat in på samma kombination av rätter de senaste besöken. En variant på skagentoast till förrätt och Sjökrogens Fisk- & Skaldjurspanna till huvudrätt, detta sköljes ner med Visby Klosterpils som sig bör när man är på Gotland.

Precis som vid våra tidigare besök så var maten utsökt och trots att jag varje gång tänkt ”det där blir jag aldrig mätt på” vid serveringen av maten så lyckas mängden tillfredställa min hunger varje gång. Underligt!

Förutom att maten sällan lämnar övrigt att önska så är utsikten kring Sjökrogen något som får mig att återvända minst en gång per sommar.

I anslutning till krogen (och i samma regi tror jag) finns det en hel del boendealternativ. Dessa ber jag att få återkomma till när jag fått en visning och presentation.

Se mer på: Valleviken.se