Precis hemkommen från mitt första “Box”-pass. Kul som fasen men ack så jobbigt, och frustrerande. När jag var yngre tränade jag både Karate och Thaiboxning, träningsformer som jag tyckte om och saknat. När jag då får chansen till liknande träning idag kom jag till insikt om att inte bara har jag gått upp i vikt och tappat all kondis genom åren, även koordinationen har gått samma usla väg.
Det hindrade dock inte mig, utan jag körde på efter bästa förmåga i alla fall. Med undantag för tränaren och undertecknad så var det bara damer/brudar/kvinnor på plats men det kändes faktiskt inte så konstigt. Historiskt så har jag ibland varit ensam kille på pass och då har det ibland känts som om man varit på syjunta, förvisso en syjunta som kört skiten ur en men ändå. Idag tänkte jag inte ens på det förrän det slog mig när passet var över. Kul och skönt! Det var definitivt inte sista gången jag kör detta pass 
Med andra ord “two out of two”! Två olika pass testade, två godkända!
Jag kommenterade ju TRX häromdagen och det var som sagt kul och jobbigt. Tyvärr medförde det också en hel del gliringar torsdag och fredag då jag inte kunnat gå ordentligt pågrund av träningsvärk. Den värk jag klagat på tidigare var en promenad i parken jämfört med denna. Igår hade jag ‘coachning’ med min (blivande) PT och det visade sig direkt varför jag behöver och SKA ha en PT. I alla övningar jag brukar köra på egen hand ökade han belastningen på med 3-5 kilo per övning, jag tror att det bara är början. Samtidigt som jag bett honom driva på mig och verkligen köra hårt så skrämmer det lite samtidigt.
Fick också nya instruktioner kring kosten och min glädje över att få äta två ggr per dag (och måltidsersättning 2 ggr) byttes till skräckblandad förtjusning över att jag nu får/ska köra tre veckor med “bara” 1 mål mat och 3 x måltidsersättning. Klart att jag vill äta/tugga, men att få ok på att bibehålla ett lågt kaloriintag 3 veckor till känns riktigt bra!
Kan också meddela att jag inte vägt så här ‘lite’ på över fem år, mungiporna sitter monterade högt nu kan jag lova! 
Exakt vad jag väger får ni dock inte veta förrän på måndag i den sedvanliga rapporten!
Just nu mår jag rackarns bra och bara njuter (träningsvärken till trots) så jag låter en gammal klassiker, som jag började nynna refrängen på för mig själv under boxningen, illustrera min dag:
Nu blir det soffan och ladda för Fulham-Newcastle. Come on you Super Whites!
